I väntan...

.. på att nya alster blir klara (det är full produktion här) så lägger jag in en bild på något som jag ÖNSKAR jag hade kreerat. Förutom att den är dundersnygg grafiskt så har den ett innehåll som är min nya ledstjärna.

Jag har lite dubbelmoral, det erkänner jag, då jag producerar saker som folk köper. (mitt försvar är nog att det inte är någon massproduktion jag står för) Men också... förutom att internet/hemsidan/bloggen är det som nästan uteslutande gör att jag kan jobba med det jag gör... så är jag i övrigt lite emot den väg som vår värld har tagit in på. Det är sån OTROLIG skytteltrafik av information som kommer emot oss varje dag... det är så mycket vi ska prestera och göra... vara duktiga, klä oss snyggt, vara smala, ha miljoner vänner, vara aktiva, ha översnygga middagsbjudningar, ha alla senaste inredningsprylarna, vara så otroligt sociala och lättillgängliga via internet, mail, facebook, mobil, sms... PUH!!

Jag har en känsla av att det inte bara är jag som känner så här, och jag har en känsla av att det kommer att bli en vändning. Det finns många tecken på det.
Vi kommer att inse att livet rusar ifrån oss utan att vi riktigt har LEVT det...
Jag försöker ha min barndom, (70-80-talet) som guide. Vad gjorde vi DÅ när vi kom hem från jobbet (skolan)? Vad gjorde vi på helgerna?
Jag vill försöka börja "leva" igen. Uppskatta allt som finns runtom mig. Vara kreativ... GÖRA saker. Titta på molnen i himlen. Fascineras över hur en myra tar sig fram över grus och gräs... Ja ni fattar. SE och UPPLEVA.. och verkligen bara VARA i nuet. Och jag bryr mig faktiskt inte det minsta om att alla andra runtom inte vet vad jag gör (facebook-syndromet)...

Men visst... jag har fortfarande många kvällar då jag lovprisar att tv´n finns. Och jag använder internet mycket för att slå upp saker, kolla det senaste och t.o.m shoppa. Så... jag lever inte som jag önskar att jag lärde...

Men jag tror ni förstår?
Lite visdomsord såhär på onsdagsförmiddagen.

Nu... mot ateljén...
Ha en finfin dag...